kattens lilla blogg . . .

Nu är alltså andra starten i min regi avklarad, och man kan väl inte direkt säga att det gick bra. Eller det beror lite på hur man ser det, men jag börjar från början.

Resan gick bra och vi kom fram i precis lagom tid. Vi hade satsat på att åka ganska sent för att hon ska slippa stå och vara nervös längre än nödvändigt. Vi fick stå i ett betydligt bättre stall den här gången, som var mycket lugnare och ljusare. Vi selade på ganska snart efter att vi kommit dit och den här gången hade jag med "gummiöron" som jag satt i huvan för att döva henne ännu mer. Detta föll väl ut och hon var inte alls lika het i värmningen som sist. Jag tycker faktiskt att hon såg finare ut i värmningen än vad hon brukar göra, och det beror nog till stor del på att Ellinor slapp ta i henne så mycket i och med att hon var lugnare. Så huvan med gummiöron åker givetvis på igen nästa gång.

Efter värmningen var det inte långt kvar till start (det ingick också i vår plan), vi bytte bara till gamascher på bakbenen och körde ut igen. Innan vi körde ut frågade jag Ellinor om det behövdes stänkskärmar på vagnen, men det sa hon att det inte gjorde. Väl i defileringsvolten ser jag att en funktionär går fram till Ellinor och pratar med henne. Jag blir genast nojig och får för mig att de tycker att hon ser halt ut och således inte kommer att få starta. Funktionären går fram ytterligare en gång och jag blir ännu mer nervös. Efter defileringen kommer Ellinor i full fart och säger att det trots allt behövs stänkskärmar. Hjälp tänker jag då och har ingen aning om vad jag ska göra eftersom jag inte har några egna. Jag frågar funktionärerna om de har några att låna, men de bara rycker på axlarna och säger att de inte har det. Jag springer till inskrivningen, och även där är de lika ohjälpsamma, så jag tar bara med mig några som finns där, som sedan visar sig inte passa. Jag får halvt panik och springer till shopen för att köpa, men givetvis är de slutsålda. Paniken blir än värre. Jag springer till inskrivningen igen och frågar om de inte har några andra än de jag redan provat, men det har de inte. Till sist är det en vänlig själ som säger att hon har i stallet, så vi springer tillsammans dit och jag får med mig dem. Väl tillbaka visar det sig att de inte heller passar! Nu är jag helt uppgiven och tittar på funktionärerna som får ringa upp till de som bestämmer, och lyckligtvis bestämmer de att vi får starta ändå. Jag var helt inställd på att vi skulle bli strukna. Tack för det! Dock har jag aldrig varit med om så mycket ohjälpsamma människor på en och samma plats. Ett stort tack i alla fall till tjejen som verkligen försökte hjälpa mig!

Då är det dags för voltning, och givetvis orsakar Ellinor en omstart, och jag börjar fundera på varför vi åkte till Gävle över huvud taget. När den andra voltningen börjar vågar jag inte ens titta utan står bara och hoppas att starten ska gå iväg. Det gör den, tack och lov! Nu är jag så uppstressad och nervös att jag i stort sett inte ser något av loppet. Men såhär i efterhand har jag kikat på det på datorn och sett hur det gick till. Det började med att hon i första sväng blir utknuffad i tredjespår av Peter G Norman, som annars med all säkerhet hade kört rätt över henne. Detta resulterar i att hon blir tvungen att backa sist och hamnar i sjätte ytter. 800 meter kvar styr hon på, men får inte ut någon framför sig utan får attackera själv en bit. Detta får hon göra ända tills att samma person som ovan återigen kör rätt ut och hon tappar såklart position igen (j---la i---t). Hon får sedan spendera resten av sista sväng i 4-5 spår... Tilläggas bör att första varvet öppnades efter 1.21,5, och redan där förstod jag att det var helt kört eftersom det skulle gå så fort till slut. Dina avslutade i alla fall sista varvet på 1.17, blandat i 2-5 spår, så jag tycker att hon gjorde ett bra lopp trots alls. Hon kan ju inte rå för hur de andra kör. Sluttiden blev 1.19,2 på en något tung bana och hon slutade två placeringar utanför pengarna.

På det hela taget var jag ändå nöjd och glad när jag åkte hem. Dina skötte sig mycket bättre och var betydligt lugnare och mer lätthanterlig än sist vi var och startade. Ellinor sa dessutom att hon travade bättre än tidigare, och det är ju såklart det viktigaste! Så nu är det bara att ladda batterierna och komma igen! Dock kan det bli lite tufft att komma med i lopp med så få poäng, men det är väl bara att anmäla och hålla tummarna! ♥